Vi börjar i ena änden av systemet och går mot akvariet.
CO2 tub behöver alla - hur stor den ska vara avgör man själv, men om man ska ange ett bra snitt på förbrukning så ligger medel på 12,5g CO2/100L och dag. Jag tycker att det är jobbigt att byta tub så jag kör på en så stor tub som jag får plats med. Det är både billigt och praktiskt att gå till någon som pysslar med brandsläckare och be dem modifiera en tub för användning till akvarium. De kan senare även fylla tuben för en billig peng.
Regulator behöver alla med. Den ska helst ha två manometrar (tryckmätare) så man kan se arbetstrycket och hur mycket tryck det är i flaskan. Då blir det mycket lättare att se när gasen börjar ta slut och man slipper obehagliga överraskningar. Den bör även ha justerbart arbetsstryck.
Nålventil är också ett måste - på regulatorn justerar man hur högt trycket ska vara, men den justeringen är inte tillräckligt finkänslig för att med säkerhet kunna bestämma hur mycket CO2 som går ut i akvariet. Nålventiler brukar sitta monterade på de flesta regulatorer. Med nålventilen blir det enkelt att ställa in hur mycket CO2 som går ut i akvariet.
Magnetventil är inte alltid nödvändigt, men de allra flesta vill kunna stänga av tillförseln på natten då växterna inte förbrukar någon CO2.
Då kopplar man bara magnetventilen till en timer som slår på gasen någon timme innan ljuset tänds.
En del kopplar ventilen till en Ph controller - se nedan för förklaring på detta.
Backventil är inte alltid nödvändigt, men det är en billig försäkring mot skador på din utrustning om det skulle bli vatten i slangarna.
Satsa på en rejäl modell som håller för lite tryck.
Bubbelräknare är nästan ett måste om man inte använder en controller. Den fylls med vatten och sätts vertikalt på någon lämplig plats där man kan se den. Gasen bubblar igenom vattnet och man kan se hur många bubblor per sekund som går ut i akvariet. Detta är det enda sättet att visuellt se hur mycket gas som går ut i akvariet.
Reaktor eller diffusor? Det finns nog lika många sätt att lösa upp CO2 i akvariet som det finns akvarister, men de vanligaste är:
Diffusor som sätts i akvariet på rutan vid någon plats där det är strömt i vattnet så att CO2:n cirkulerar i hela akvariet. Blir fort skitiga och täpps igen - då måste de rengöras för att fungera bra igen. De är oftast billiga och ganska små.
Extern reaktor som kopplas på utloppet på ett ytterfilter. De är oftast väldigt effektiva på att lösa upp CO2:n och tar ingen plats i akvariet. Helt klart det bästa alternativet om det finns ett skåp att gömma undan den i - och den förutsätter såklart att du har ett ytterfilter.
Atomizer är ett ganska nytt påfund som består av ett keramikrör med en inkapsling som man sätter på utloppet från ett ytterfilter.
Den slår sönder CO2:n i extremt små bubblor som cirkulerar runt i akvariet i gasform - vilket påstås vara lättare för växterna att ta upp än kolsyra som är löst i vattnet. Den ger dock en dimma i akvariet som man kan uppleva som störande. Den kräver även ett högre arbetstryck än de andra modellerna - så man ska köra den med en kraftigare slang så man inte får onödigt läckage genom slangarna. I övrigt är den väldigt liten och smidig att använda.
Dropchecker - CO2 indikator. Består av en liten glasbubbla som man fyller till hälften med vatten som har ett Kh-värde på 4 och en indikatorvätska. Akvarievattnet släpper från sig CO2 till bubblan och den skiftar färg efter hur mycket CO2 som finns i vattnet. Skalan går från: Gul=för mycket CO2 Grön=OK CO2 Blå= För lite CO2
Detta är ett måste då man inte vill gasa ihjäl sina fiskar. Vätskan bör bytas ut med ett par veckors mellanrum.
Controller: Vissa tar steget fullt ut och kopplar sin magnetventil till en Ph controller som mäter Ph värdet i akvariet. Eftersom CO2-halten är direkt kopplad till hur högt Kh och Ph värde vattnet har är det lätt att räkna ut sin optimala CO2 halt som bör ligga runt 30ppm. Controllers behöver en del underhåll i form av man måste byta elektroden med jämna mellanrum och även kalibrera den. När man väl ställt in dem så brukar de fungera klanderfritt och man får en stabil och bra CO2 halt - vilket kan hjälpa till att undvika jobbiga alger såsom tofsalger.
